en gång fotade jag ett bröllop.

en kväll med mig själv på storgatan.

Hade tänkt ta likadana bilder med olika kläder men så tog batteriet slut efter två bilder. Bra planering!

som när man var liten.

Igår hade jag och brudarna en myskväll. Jag fick leka med min kamera och de fick agera modeller. Så sjukt fina de är. Jag är ju inte en "lek och spel" -tjej men att leka med kameran, det är kul. Känns nästan som när man var liten och lekte modell eller rockstjärna framför en kamera. När jag var liten ville jag bli sångerska eller delfinskötare. Hm, undra hur många som verkligen blir det de drömde om som barn? Och undra vad det var som styrde ens barnadrömmar?

Men åter till en fin kväll med härligt häng, snygga poser och choklad. Sen blev det en trevlig kväll på rex. Jag dansade fast jag nog inte borde. Sen hade jag ångest över att jag dansat fast min kropp behöver vila och återhämtning. Men det är svårt att motstå när musiken pumpar och dansgolvet är såpass halvtomt att det finns mer än nog med utrymme svänga loss. Då krävs diciplinen att stå still. Igår hade jag tyvärr inte det. 

Ikväll får bilden tala för mig.

Uppställda bilder har jag alltid vart svag för. Även serier eller temabilder av olika slag. Här kommer en bild ur en serie från i vintras. Denna bild får tala för sig själv, eller för mig, just ikväll.  

hem igen...

Ja det har minsann vart intensiva dagar sen olyckan. Doktorn sa att jag inte skulle jobba men har man ansvar för driften av ett vandrarhem är det inte så enkelt. Jobbet hopar sig och vilan hamnar i andrahand. Men nu har jag sjukskrivits och fått min chef att förstå att jag måste vila att jag måste återhämta mig. Så. jag kommer åka hem tidigare. Åh så skönt och åh så märkligt.  

Vi ses snart!!

rastløs, trevlig och irriterad.

Idag har varit en sjukt rastløs dag.

Men trots det har jag ändå de senaste två dagarna lyckats vara jättetrevlig mot alla gäster. Sådär lite småpratande, skämtande och hjälpsam. Hm, kanske är det før att solen äntligen tittat fram efter veckor och åter veckor av regn. Eller är det att jag är så socialt utsvulten att minsta lilla møte blir desto viktigare. Jag vet faktiskt inte.

Har haft ett irriterande undantag. En koreansk dam i medelåldern som knappt pratade engelska alls och børjade gorma och skrika dirrekt man inte førstod henne. Och så verkade hon tro att hon bodde på ett hotell där alla ska sopa golvet framfør henne. Hon var dessutom den mest frågvisa, och bøkiga personen på länge. Det var alltid nåt som skulle fixas eller trixas med. Varje gång hon lämnade rummet var jag tvungen att gøra en arg min efter henne (såklart när ingen såg).

Førutom denna extremt märkliga och jobbiga kvinna har de senaste dagarna rullat på bra.
Får se om det vänder nu bara därfør.