Idag har varit en sjukt rastløs dag.
Men trots det har jag ändå de senaste två dagarna lyckats vara jättetrevlig mot alla gäster. Sådär lite småpratande, skämtande och hjälpsam. Hm, kanske är det før att solen äntligen tittat fram efter veckor och åter veckor av regn. Eller är det att jag är så socialt utsvulten att minsta lilla møte blir desto viktigare. Jag vet faktiskt inte.
Har haft ett irriterande undantag. En koreansk dam i medelåldern som knappt pratade engelska alls och børjade gorma och skrika dirrekt man inte førstod henne. Och så verkade hon tro att hon bodde på ett hotell där alla ska sopa golvet framfør henne. Hon var dessutom den mest frågvisa, och bøkiga personen på länge. Det var alltid nåt som skulle fixas eller trixas med. Varje gång hon lämnade rummet var jag tvungen att gøra en arg min efter henne (såklart när ingen såg).
Førutom denna extremt märkliga och jobbiga kvinna har de senaste dagarna rullat på bra.
Får se om det vänder nu bara därfør.
måndag 28 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilka underbara bilder du tagit. Svanen, husvagnen i regnet, Elvira uppkrupen i hörnet...toppen.
Det kommer dager när min himmel inte längre är blå... det kommer dagar...
Det är dagarna som går, dagarna som som är livet.
Du får uppleva en hel del kan jag läsa mig till trots att det är i Stavanger. Vilka människotyper som dyker upp hos er på vandrarhemmet... intressant må jag säga ur många olika perspektiv.
Hälsningar från en som varit borta från läsningen men som är tillbaka på banan igen. Ha're.
Hebbe
Skicka en kommentar