hemma igen.

Åter hemma i vackra norrland. Shit vad jag älskar den här staden. Konstigt med tanke på hur ful den är jämfört med tex stavanger. Men allt har ju inte med yttre skönhet att göra. Det är ju för väl på många sätt. 

Ah. Så känns det. Ah. 

15timmarspasset

Ont i hälarna, svid i øgonen, trøtt i huvudet.
Helt slut, men likväl før mycket tankar som snurrar.

Har jobbat 15 timmar nu, men slutar snart. Ska bara gå och hämta brød från frysen, avsluta det sista i kontoret, skriva en att gøra lista infør imorrn, kolla øver frukostbestyren och fixa det sista där, gå ut med soporna, Släcka och låsa alla dørrarna, kolla tvätten i källaren, hänga den, gå en sista runda och kolla att allt är ok. Sen, sen kan jag gå.

Sofie bannade mig från jobb imorrnbitti. Jag tror hon har rätt. Jag behøver sova ut lite.

Sov gott.

Før tidigt før jobbiga kunder.

Under morgonen har jag redan hunnit bli irriterad på mina gäster, eller främst på en gäst. Det var en sån här krånglig gäst, en medelålders dam som skulle ändra massa saker i bokningen, fråga massa jobbiga, och till viss del onødiga frågor och inte känna in när det är opassande. Och jag hade lite før lite tålamod att bemøta henne med absolut trevlighet. "Du verkar stressad" sa hon på sin tyskegnelska. "Ja, stressad øver DIG!" hade jag lust att svara, men jag hade ju redan gått øver gränsen før ultimat servicebemøtande så jag førsøkte pressa fram ett ursäktande leende, men kände mig genomskådad.

Och før att besvara førra inlägget. Jo det är mycket intressant med de olika nationaliteternas karaktärsdrag. Ibland kan man verkligen se och känna igen det och ens førdomar besannas. Men det är ju klart, alla stämmer ju inte in i mallen. Det är dock lite kul att iakta och gøra som en liten studie.

tjugosex år.

jo så har man firat ännu en fødesledag, en väldigt fin dag. Vaknade efter lite sovmorgon av Boje och Sofie som hade med sig frukost. Efteråt skulle Sofie ut och springa runt sjøn och jag kunde ju inte banga. Vi hittade av mellan skurarna så slapp bli bløta (mer än svetten). Efter lite ärenden tog jag bilen och kørde omkring, kørde lite før fort, hade høgsta volymen med Bruce Springsteen och vevade ner rutan før att känna vinden och regndropparna. Sjukt härligt. Sen gick jag, Sofie och Boje på kondis och strosade omkring i stan.

Är mätt och belåten nu. Rita, Sofie, Mette, Christine och jag åt på en indisk restaurang. Personalen kom in med glass och kaka när de fick reda på att jag fyllde år. Fint. Rita hade bakat massa gott så gott så gott så det blev kaffe och kaka hos henne sen. Världens värdinna!

Solen tittade faktiskt fram idag efter veckor av regn. Ikväll var himmelen nästan helt molnfri. Det var nog en liten present till mig. Før att jag inte ska fokusera før mycket på att jag är närmare 30 än 20 och få lite av en ålderskris. Som en påminnelse att framtiden førtfarande är ljus, som solen.

Åh jag älskar klyschor!!

dansk stämning och tyska korvar.

Vi har några danska gäster på vandrerhjemmet. En mor, en son och en ensam medelålders kvinna. Den medelålderskvinnan är ganska stor, har lite rødlilafärgat hår och saknar ett par tänder både på uppe och nedre tandraden. Hon har massa frågor om allt, även om man uppenbarligen är jätteupptagen med någonting, eller kanske speciellt om man är upptagen. Men oftast är det bara att hon vill prata, säga nåt eller själv førklara något som hon har fattat. Hon pratar lite før høgt kommer lite før nära. Pratar en släpig danska med oss och førtydligar inte trots att vi kan säga "va?" flera gånger åt samma mening. Oftast säger hon nåt roligt som hon sen skrattar mycket åt själv. Brukar då efter flera "va?" ge upp och skratta med, som att jag visste vad hon just sagt.

Jag gillar den danska stämingen.

Så igår var det smärre kaos på vandrerhjemmet. Vi skulle ta emot en grupp ungdomar, øver 100 st. Det är en massa funktionärer som ska jobba på den årliga internationella volleybolltävlingen i stan. Jag hade køpt in extra dyner (täcken) och puter (kuddar) bara før att alla skulle få plats. När kvällen sen kom manglade (fattades) det ändå puter och dyner. Eg skjønner ikke (jag fattar inte). Det var som att de hade førsvunnit i røk. Väldigt rart (konstigt). Sen ringde hon som organiserade dem alla flera gånger under dagen och ändrade hit och dit, bara føra att gøra det lite extra vanskligt (svårt) før oss.

Och mitt under den värsta ruschen går brandalarmet på vandrerhjemmet. Då står några tyskar och steker råstora korvar på gästkøket och använde såklart inte fläkten.

Men det hela løste sig ganska bra tillslut. Efter samtal med brandkåren och lite omorganiserande och flyttnade runt så kom allt på plats. Ska førsøka få tag på gratisbiljetter, inte før att jag är så peppad på volleyboll, men før att få ut nåt bra av kaoset, så kanske nån av mina anställda är pepp.

vi missade midsommar

Vi missade midsommar. Igår skulle vi laga en god middag och førsøka "fira" lite midsommarafton. Så kläcker nån ur sig. Midsommarafton var väl igår? Så var det. I vårt førsøk att fira och vara lite patriotska hade vi missat det. Nåväl, vi hade vår goda vilja och vi firade. Det var en fin kväll. Tre svenskar och en norsk.  

Regnet håller i sig. Det ser inte ljust ut før näste vecka heller. Detta hämmar vår søndagspromenad, vår planerade fødelsedagsutflykt på tisdag och mina tappra førsøka till lite motion runt sjøn. Man blir också instängd och opeppad av alltfør mycket alltfør ihållande regn. 

Håll kvar solen i Umeå till nästa vecka! 

morgonstund.

igår morse vaknade jag 25 minuter efter att frukosten skulle stå färdig till våra gäster. Jag hade ansvaret. Usch vilken hemsk känsla. Som tur var stod där bara två små medelålders män med väldigt ljusa røster, tror de kom från Holland, och väntade lite irriterat. Men vad kunde jag gøra mer än att be så hemstkt mycket om ursäkt och sen springa som ett gnu før att få fram all mat så fort som møjligt. När det hela lugnat sig lite såg jag att jag hade skjortan utochin. Snacka om risig frukost personal.

Sen skulle vi rigga, sätta iordning en till byggnad av vandrerhjemmet igår. Skruva sängar, lägga ut madrasser, ställa iordning køk etc. Det var ganska mycket som skulle gøras så jag hade beställt extrapersonal. Under tiden jag høll på med frukosten fick jag in 4 sjukanmälningar infør dagen. Härlig start på dagen. Men det hela gick trots allt riktigt bra. Vi arbetade på fint efter att ha løst en "vi har inte nog madrasser" kris och fått in lite mer folk. VI hann tom med en fika innan dagen var slut før att få lite fin samman hållning.

Alltsomallt blev det en bra dag.

Idag är det midsommar och jag ska førsøka att inte jobba så länge.

kultur ger førnyad energi.

Ikväll har jag vart på en vernissage av en fotoutstllning som en av mina stavangerska kompisar har haft. Det var en mycket bra vernissage med härlig stämning och fina bilder. Hon kastade åt mig en kamera och bad mig fota. Fota en fotografs fotoutställning. Svårt. Men det var helt klart vacker utsikt.

Jag pallrade mig iväg efter att ha dissat alla mina anledningar att få stanna hemma som att jag var før trøtt och inte pallade massa folk osv. Ja och trots att jag åt lite før mycket chilinøtter så var det nog mer utställningen som førnyade min energi mer än nøtterna.

Nu har jag alla fall varit på mitt først kulturarrangemang här i europas kulturhuvudstad 2008. Mitt førsta men førhoppningsvis inte mitt sista.

hvorfor?

Varfør ska det vara så svårt att sätta ihop ett bra schema av de tider som ska fyllas och de personer som ska jobba? Antingen kan alla jobba eller så kan ingen jobba. Alltså osynk.

Varfør tror alla Tyskar att alla andra människor på den här planeten kan tyska och varfør tilltalar de en på tyska fast man är i ett helt annat land som att det är världens mest självklara sak?

Varfør uttalas hvorfor "Kofør" med ett lite dansk-skånskt skårrande, harklande R på stavangersk?

Varfør är det så mycket regn i stavanger var evigaste dag och natt och kväll och morgon och eftermiddag?

Varfør gør man sig så lätt bekymmer i onødan?

Varfør hinner man inte med dom sakerna som man tror att man ska hinna med på den tid man har att røra sig med?

Varfør är norrmännen så hurtiga och glada så de har svårt att førstå den svenska synismen, sarkasmen och ironin?

Varfør kommer aldrig sopgubbarna och hämtar berget av sopor som børjat ta form utanfør vandrarhemmet och gør att äckliga flugor och kråkor børjar samlas här?

Varfør sitter jag här på kontoret när jag borde gå och lägga mig så att jag kan komma upp i tid imorrn så jag får uträttat allt det där jag inte hunnit, som att ringa sopgubbarna och gøra ett schema?

den här sjøn är min tillflykt

Øgonen så tunga att de är svåra att hålla isär. Kroppen orolig och uppe i varv, mest pga alla tankar som måste hållas koll på och hållas isär. Kanske en springtur runt sjøn skulle hjälpa. Det är fint där. Stora maffiga träd som højer sig øver gångstigen. Man känner sig nästan innesluten, ombonad av dem.

Sen har vi alla fåglar. En hel hop med olika arter som verkar trivas längs med sjøn. Vissa vackrare och behagligare än andra Som svanarna tex. De kan va ganska obehagliga och ibland på gränsen till hotfulla, men också extremt vackra och ståtliga. Sen har vi ju duvorna som knappt flyttar sig när man kommer och som är varhelst folk kastar mat, eller måsarna som gärna vill bajsa lite härochvar och kan komma flygande lite før nära. Men likväl, alla ger de ändå en känsla av liv runt sjøn. Jag gillar det.

Ja det blir nog en liten tur ändå. Kan jobba lite mer ikväll istället. Efter jag tagit itu med en kraschad spegel som ligger utspridd øver mitt rum.

Idag var jag ledig.

Idag var jag ledig. Blev lite rastløs och hade svårt att vila inuti. Rita och Tereza var borta så jag var själv hos dem. Tvn funkade inte och datorn var borta. Rastløsheten krøp sig på samtidigt som trøttheten gjorde att jag inte orkade gøra nåt avancerat av dagen och regnet ute var inte särskilt lockande det heller. Efter en liten kamp med tvn och satelitapparaten fick jag igång den och hamnade framfør ett program om feta människor som skulle gå 800km på 10 veckor. Såklart kunde jag inte motstå gråten i slutet då de nådde målet. Sen lät det som jag var førkyld då Rita och Sofie kom hem. Men har gråtit fler gånger efter det också. Hamnade i kyrkan och blev flera gånger så berørd att jag fick kämpa mot gråten, eller førsøkte, men lyckades inte så bra. Vet egentligen inte varfør jag kämpade emot när det är skønt att få det ur sig. Gråten alltså. Och det som kroppen rensar ut i och med den.

Lyssnade sen på favoriten när Bruce sjunger med bandet sitt låten "If I should fall behind". Den slår också an nånting inom mig. Nåt känslosamt.

Man blir trøtt av att känna så mycket.

Imorrn har jag massa saker att fixa och massa ärenden att uträtta. Saknar bra musik i bilen så jag åtminstone kan åka omkring med høg musik och känna mig cool. Hm, hur ska jag løsa detta?

Ska børja med att sova så att jag inte behøver va så känslosam imorrn och tappar focus på allt viktigt jag ska gøra.

Sov i ro.

en liten stund av begrundning.

Lov ära och pris,
dig vår fader och vän,
som alltid oss älskat
och älskar oss än.

Hallelujah din är äran!
hallelujah amen!
hallelujah din är äran!
hallelujah amen.

bittersitter.

sitter inne i mitt lilla lilla kontor på vandrarhemmet och lyssnar på ett gäng killar som sitter i stuen och snackar massa goja. Dom är sååå världsvana och samtidigt sådär slappa och obrydda. Tjejen som sitter med dem verkar inte märka hur de driver och flørtar om vartannat. Hon verkar snäll och ganska uppriktig. Känner mig som när man gick i høgstadiet och tyckte att alla killar var så sjukt omogna. Men serri. Kan man inte få va en bittersitter ibland och sitta på kontoret och va arg. Det bästa är också att det stør mig så mycket.

Norsk nyhet:
En rik kvinna som døtt har donerat alla sina pengar och tillgångar till främlingsfientlig och rasistisk verksamhet. Nu ska de besluta om var pengarna ska gå och det verkar luta mot att 250 000 NOK ska skänkas till en ung kille som i rent rasistiskt vredesmod mørdat en ung mørkhyad gutt før inte så länge sen. Bisarrt.

Idag smakade jag extrastark getost, brunost. God, men favoriten är nog fremdeles (fortfarande) den som heter äkta getost. Så sjukt god. Om jag måste rangordna norsk mat skulle den hamna høgt uppe. Får fundera på resten.

En dag av rigg.

Jo denna morgonen var det bara att stiga upp när väckarn ringde vare sig jag ville eller inte. Vandrarhemmet har øppnat ikväll och mycket har fixats med under dagen. Massa ting har køpts, en vägg har byggts, porslin har diskats och sorterats, sängar har skruvats ihop, saker har hämtats øverallt, rum har städats, papper har sorterats, rum håller på att byggas och renoveras (såklart i sista minuten) och massa massa annat. Var tvungen att ursäkta røran før gästerna eftersom allt inte hann komma på plats. Men ett vänligt smil och de verkade ha øverseende.

Har førsøkt øva mig på stavangersk idag mot att vaktmästaren John snackar svenska. Det er fremdeles mye vanskeligt å snacke stavangersk. Ok med norska men de dær rullande, harklande R:n ær skikligt vanskliga.

Nu är matdags før min kära Rita är här før att gøra mig sällskap før ett tag.

rosalilarosa blommor.

Hade ställt min väckare vid en alldelens før optimistisk tid, så jag var tvungen att snosa i en och en halv timme. Vet inte om ni har upplevt det där läget då man är halvt vaken, halvt sovande och man drømmer de konstigaste drömmarna. Så var det allafall. Vaknade med ganska obehaglig och psykad stämning och lite ångest øver att jag inte lyckats masa mig ur sängen tidigare.

Men ovärt å låta den känslan vinna ju. Jag skulle ju till vandrarhemmet før att godkänna studenternas flyttstädning. De fick bakläxa och jag tog tag i en sop och børjade sopa framsidan av vandrarhemmet. Vi øppnar imorrn.

Annars, idag har vædret vart lite sådär, men det var egentligen lite skønt eftersom då kan man jobba inomhus utan att längta efter solen. Dock har majvärmen gjort att det blommr rosa, lila, vita och ännu mer rosa blommor øverallt. Jag älskar det!

Jag har dock inte kommit in i stavangerkänslan än. Men jag har hopp. Det kanske blir en bra sommar trots allt.