dansk stämning och tyska korvar.

Vi har några danska gäster på vandrerhjemmet. En mor, en son och en ensam medelålders kvinna. Den medelålderskvinnan är ganska stor, har lite rødlilafärgat hår och saknar ett par tänder både på uppe och nedre tandraden. Hon har massa frågor om allt, även om man uppenbarligen är jätteupptagen med någonting, eller kanske speciellt om man är upptagen. Men oftast är det bara att hon vill prata, säga nåt eller själv førklara något som hon har fattat. Hon pratar lite før høgt kommer lite før nära. Pratar en släpig danska med oss och førtydligar inte trots att vi kan säga "va?" flera gånger åt samma mening. Oftast säger hon nåt roligt som hon sen skrattar mycket åt själv. Brukar då efter flera "va?" ge upp och skratta med, som att jag visste vad hon just sagt.

Jag gillar den danska stämingen.

Så igår var det smärre kaos på vandrerhjemmet. Vi skulle ta emot en grupp ungdomar, øver 100 st. Det är en massa funktionärer som ska jobba på den årliga internationella volleybolltävlingen i stan. Jag hade køpt in extra dyner (täcken) och puter (kuddar) bara før att alla skulle få plats. När kvällen sen kom manglade (fattades) det ändå puter och dyner. Eg skjønner ikke (jag fattar inte). Det var som att de hade førsvunnit i røk. Väldigt rart (konstigt). Sen ringde hon som organiserade dem alla flera gånger under dagen och ändrade hit och dit, bara føra att gøra det lite extra vanskligt (svårt) før oss.

Och mitt under den värsta ruschen går brandalarmet på vandrerhjemmet. Då står några tyskar och steker råstora korvar på gästkøket och använde såklart inte fläkten.

Men det hela løste sig ganska bra tillslut. Efter samtal med brandkåren och lite omorganiserande och flyttnade runt så kom allt på plats. Ska førsøka få tag på gratisbiljetter, inte før att jag är så peppad på volleyboll, men før att få ut nåt bra av kaoset, så kanske nån av mina anställda är pepp.